Vanliga symtom vid elöverkänslighet är hudbesvär, huvudvärk, influensaliknande symtom, illamående, yrsel och/eller ljuskänslighet. Många får också symtom från nervsystemet, hjärtarytmier, upplevd stress, försämrat korttidsminne, koncentrationsproblem och onormal trötthet/utmattning. Mer utförlig information finns på sidan Vanliga symtom.

Elöverkänslighet är enligt forskningen en väldefinierad objektivt identifierad och karakteriserad neurologisk störning som kan diagnostiseras, behandlas och förebyggas. Förslag är under 2020 lämnat från en forskningsgrupp till WHO om att elöverkänslighet ska erkännas och att den bör ingå i WHO:s klassifikationssystem ICD. Det är möjligt att mäta speciella biomarkörer i kroppen och/eller att genomföra en magnetröntgen av hjärnan för att konstatera en elöverkänslighet.

Elöverkänslighet är en erkänd miljörelaterad funktionsnedsättning i Sverige. Elöverkänsligas Riksförbund är en del av Funktionsrätt Sverige. I dag finns ingen sjukdomsdiagnos enligt Socialstyrelsens definition. En funktionsnedsättning kräver inte läkarintyg i alla sammanhang.

Elöverkänslighet är numera relativt vanligt, men omfattningen är inte känd. Anledningen är att Socialstyrelsen inte har genomfört några undersökningar under senare år, efter det att den trådlösa tekniken har byggts ut. Enligt Socialstyrelsens hälsoenkät 2007 var ca 3,2 % elöverkänsliga, vilket med en befolkning på 10,3 miljoner år 2019 är 330 000 drabbade, 0,4% eller drygt 41 000 med svåra besvär. Frågan om elöverkänslighet tar tagits bort från Socialstyrelsens efterföljande enkäter. Som jämförelse har Tyskland ca 10 procent elöverkänsliga, vilket i nuläget skulle motsvara drygt en miljon elöverkänsliga i Sverige. Elöverkänslighet drabbar personer i alla åldrar, men en utveckling finns nu där hela familjer drabbas samtidigt, och då troligen genom boendemiljön. Även mindre barn och spädbarn har konstaterats vara elöverkänsliga.

Det är inte alltid enkelt att konstatera vilken eller vilka miljöer som orsakar elöverkänsligheten. De tydligaste orsakerna kan vara att några förändringar har hänt rörande strålningsnivån i eller i anslutning till hemmet eller på arbetsplatsen med närmiljö. Om man upplever en försämrad hälsa är det viktigt att vara observant på förändringar i boendemiljön, den omgivande miljön och/eller sin arbetsplats.

Det enklaste sättet att konstatera en överkänslighet är att eliminera strålningskällorna tillfälligt genom att under ett antal dagar vistas i en miljö som har låga strålningsnivåer. Många av symtomen upphör relativt snabbt, ofta efter tre till fyra dagar och återkommer när man åter utsätts för högre strålningsnivåer. Svårare symtom och följdsjukdomar kan dock ta längre tid för att avklinga och uppleva en förbättring. Undvik om möjligt att vistas i miljöer med höga elektromagnetiska fält om du har konstaterats vara elöverkänslig.